Inte trovärdigt påstående att Sverige inte kidnappar barn - Ställ statsministern inför KU

SHGR kan nu avslöja hur Sverige med en grym brutalitet systematiskt utsätter familjer för tortyrliknande metoder i jakten på att kunna omhänderta deras barn. Myndigheterna har totalt ignorerat alla signaler som visat på hur barn far illa i fosterhemsmiljön samt HVB och SIS-hem och att mängder av studier har visat på att de barn som varit omhändertagna inte på något vis skulle ha bättre resultat vare sig i skola eller hamna mindre i kriminalitet än de som har bott kvar i de s.k. riskmiljöerna.

Felaktig bild
  Vid förfrågan till allmänheten tycks många felaktigt ha en bild av att problematiken med statens och kommunernas hantering av barnärenden tog fart först sedan Angeredsbon Ali Sidani 2021 skapade sitt inlägg efter att ha fått sina egna barn omhändertagna, vilket därpå skapade en folkstorm emot myndigheterna. SHGR tar inte ställning i frågan kring om Sidanis barns omhändertagande, var rätt eller fel eftersom vi inte har tagit del av handlingar i detta ärende.

  SHGR har intervjuat flera människorättsjurister och advokater som är väl bevandrade i frågan och samtliga bekräftar att de råder extremt stora brister i hanteringen kring samhällets s.k. omhändertagande och "vårdande" av barn. Befolkningens allmänna uppfattning tycks dock vara att det krävs väldigt stora brister i föräldrarnas omsorg för att deras barn skall omhändertas, vilket är en helt felaktig bild och ett rent vilseledande för att ge sken av en fungerande rättsstat med god samhällsomsorg för barnen.

Välling blandades fel
  Socialen har bland annat tagit barn för att föräldrarna har exempelvis blandat vällingen i nappflaskan innan den värmts upp och inte på så vis som gjordes gällande då, och när föräldrarna börjar bestrida det ogrundade angreppet som deras barn och familj utsätts för anses de som inte samarbetsvilliga och därpå utnyttjas detta som ytterligare ett skäl för beslut om ett omhändertagandet.

Tyst kunskap
  När omhändertagandet skall prövas av nämnden eller utskottet så sitter det alltså ledamöter som inte har någon form av juridisk bakgrund, alltså rena lekmän. Trots att ärendet rätteligen gällde en enligt dem felaktig blandning av vällingen (Egentligen enligt socialen en rätt besvärlig pappa eller mamma) så börjar istället andra helt grundlösa och även falska uppgifter att ges ifrån socialsekreterarna, med påståenden om att de besitter någon form av magisk kraft och detta kallas "s.k. tyst kunskap", vilket nu blir ett kraftord för en lekman, som omedelbart bifaller socialens yrkanden, då man på grund av dessa helt ovetenskapliga ord bifaller yrkandet på grund av att ledamoten förmodar att socialens tjänstemän har vetskap om något som inte sägs, men som antas vara av allvarlig karaktär. Socialsekreterarna gör allt som står i deras makt endast för att genomdriva ett omhändertagande om än helt grundlöst, när väl man fattat agg emot föräldrarna, då just agg är ett av de största anledningarna till omhändertaganden.

Avståndet till fosterfamiljen eller HVB-hem
  Något som SHGR har noterat i nästintill samtliga omhändertaganden i vår utredning, är hur man systematiskt ifrån de sociala myndigheterna placerar de barn som man har för avsikt att helt avskilja ifrån sina familjer på orter så långt ifrån föräldrarna som möjligt, och detta trots att det i lagstiftningen framgår att släktplacering är bland de första altervativen och därefter en placeringen som skall ske så att barnen inte riskerar att förlora kontakten med sina föräldrar.

Försöker bryta kontakten
  Vi har även noterat i ett stort antal fall hur de sociala myndigheterna uppmanar fosterfamiljerna till att hindra kontakten mellan barn och de biologiska föräldrarna och på detta vis skapas - PAS (Parent Alienation Syndrom) och detta tillstånd förvärras ju längre tiden löper och flera barn tycks istället utveckla det s.k. Stockholmssyndromet som först dokumenterades efter Norrmalmsdramat 1973. Då barnen senare i livet kommer till insikt om situationen som det har befunnit sig i, samt hur den biologiska släkten har misshandlats av de sociala myndigheterna föreligger stora risker för att barnet kan utveckla ångest och missbruk, vilket felaktigt de sociala myndigheterna lägger de biologiska föräldrarna till last vilket sedermera därpå används som ett ytterligare skäl för att öka omhändertagandena.

Missbrukar sekretessen
  Media har som allmänhet oftast inte vågat att befatta sig med dessa ärenden och tycks vara mycket noggranna med att poängtera att man "inte" tar ställning i reportagen, när man väl gör några. I de reportage som har gjorts missbrukar de sociala myndigheterna reglerna kring sekretessen på ett häpnadsväckande vis, och vägrar genomgående att följa föräldrarmas lyft av sekretessen, då de drabbade oftast som huvudregel inte har något att dölja, utan har levt helt vanliga liv och tagit hand om sina barn efter bästa förmågan. Det är anmärkningsvärt hur socialsekreterarna och övriga ansvariga i dessa ärenden, gömmer sig bakom sekretessen.
De sociala myndigheternas ovilja att följa lagstiftningen visar entydigt på att hela lagstiftningen måste ses över och en reglering kring tjänstemannaansvaret och straffansvaret likaså, då barnen är vår framtid och då skall inte enskilda tjänstemän besitta en sådan oinskränkt makt.

Ombudets roll
  SHGR har vid en genomgång av dessa ärenden kunnat konstatera att det framstår som avgörande för utgången vilket ombud man valt och hur aktiv denna är. Vi finner även att de flesta jurister verksamma inom detta rättsområde, tycks vara farligare för de drabbade än en åklagare för en brottsmisstänkt. Anledningen är ett uppenbart ointresse för klienten och för barnens ombud gäller oftast att de snarare verkar vara en företrädare för socialen.
  De ombud som verkar såsom ett ombud sig bör, får oftast problem med sina kostnadsräkningar som skärs ned, för att på så vis statuerar domstolen exempel på att det inte är önskvärt med besvärliga ombud, som går emot vad samhället beslutar.
I vissa fall har dessutom ombud fått skarpa varningar ifrån advokatsamfundet och även i några fall fått sin advokatstitel indragen, om de för starkt har ifrågasatt uppgifterna i dessa mål och stridit för sina klienter.

  Kunskapsnivån skiljer sig även markant mellan ombuden, och därav är det av högst vikt för den drabbade familjen att försäkra sig om att ombudet är lämpligt att företräda dem, då det beklagligen är många advokater och jurister som utger sig för att vara experter på områden de ej behärskar, då humanjuridik skiljer sig ifrån den övriga juridiken i många avseenden.

Dolda tvångsadoptioner och barnhandel
  De familjer som blir drabbade av okunniga ombud kan alltså få sina liv och familjer ödelagda och möjligheten till att få rättelse minskar för var dag, då den unge placerade dessutom kan beläggas med s.k. flyttförbud och i enligthet med Ulf Kristerssons förslag om tvångsadoption sedan 2006 av omhändertagna barn, så kan fosterföräldrarna redan efter en kort period ansöka om att adoptera barnet ifrån de biologiska föräldrarna.
  Detta har i en förlängning lett till att socialen ofta numera blir kontaktade av par som vill adoptera ett barn, men under täckmanteln att de endast är fosterföräldrar. Med hänvisning till de höga beloppen som betalas till andra adoptionsorgan i samhället, så är det inte helt osannolikt att det förkommer svarta pengar under bordet och ju högre ersättning som utbetalas för placeringen, ju lönsammare blir affären.

  Tidningen Dalslänningen, som rapporterat om fallet med de tre amerikansk barnen, som socialen i Bengtsfors kommun hade kidnappat, kunde visa på att kommunen hade betalat cirka 2.900 kr per barn och dag under hela 19 månader, alltså sammantaget 4 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar och trots detta så påstås idogt inom familjehems-organisationerna att ersättningen uppgår till cirka 8-15.000 kr per barn och månad. Men dessa uppgifter kan alltså starkt ifrågasättas då även fallet i Götene redan för 20 år sedan, tillsammans med många andra ärenden, visade på samma siffror. I götenefallet gick till yttermera visso kommunen back på grund av socialens hantering som i slutändan landade  på runda 10 miljoner kronor för notan av skattebetalarnas pengar.

Lagen förbjuder handel med barn
  SHGR kan efter en lång studie av hundratals LVU placeringar visa på att kommunerna aktivt deltar i denna handel med barn endast i ett ekonomiskt syfte, beroende på att flera arbetande inom socialtjänsten både driver familjehem och vissa både äger företag eller är delägare inom familjehemsbranschen som idag beräknas uppgå till cirka 30-40 miljarder varje år och därav bedriver branschen hård lobbyverksamhet för att öka antalet omhändertaganden, utan någon som helst respekt för de som drabbas felaktigt på grund av undermåliga utredningar och giriga inblandade.Det som dock branschen lärt sig efter ett antal skandaler är att aldrig placera barn på sina egna företag och familjenhem, utan i varandras kommuner. SVT kunde redan 2009 visa på att denna insynsskyddade och privata verksamhet redan då omsatte cirka 4 miljarder och då endast gällande HVB-hem och då är alltså inte landets alla familjehem och SIS-boenden medräknade.

Död åt familjen
  En av våra läsare informerade om att hon avslutade sina studier vid socialhögsskolan efter att hon kommit i bråk med andra studenter kring skolans slogan "död åt familjen". SHGR har naturligtvis konstaterat att denna fras härstammar ifrån boktiteln med samma namn av författaren David Cooper utgiven 1971 översatt av Margareta Edgardh vid Bonniers förslag. Det som dock ter sig märkligt är just hur denna fras och sedermera slogan har kommit att bli så använd inom utbildningar som rätteligen borde värna om familjen och dess värde i synnerhet för givandet av en trygg uppväxt för barnen.