Lyckholmsskandalen - 35 års rättsliga turer

Artikeln uppdateras löpande - senast Kl.15.00 den 24 juli

35 år av rättsliga turer – från musikdröm till mardröm på Lyckholms

Det som en gång var ett levande nav för Göteborgs musikscen förvandlades, under Stig Andreassons hand, till en plats som många i dag beskriver som ett helvete för unga musiker, kulturarbetare och motorentusiaster.

På Lyckholms bryggerier, där legendariska band som Håkan Hellström, Soundtrack of Our Lives och Division of Laura Lee en gång repade, drömde hundratals ungdomar om att skapa musik, bygga sina drömmar och – i samma byggnader – skruva på sina bilar i små hobbylokaler. Här spelades filmer, musikvideor och serier in, från Känn ingen sorg till Upp till kamp och flera scener ur gangsterfilmer såsom Johan Falk. För många var det en symbol för kreativitet och frihet – men verkligheten bakom kulisserna blev en annan när ägaren till Bryggeriet Stig Andreasson bedrev systematisk förföljelse av flertal av tidigare hyresgäster, och utan deras kännedom om att andra gått samma öde till mötes.

Här kan ni läsa om bandet Roeniks bandmedlem Niels Nankler berättar om hur hans liv förvandlades ifrån musik till magkatarr och hur Hans blivit förföljd av Stig utan att det ens funnits ett hyresavtal och hur han efter över 20 års förföljelse tvingandes att betala över 40 000 kr till Stig, Men här hör vi även om hur Johan (Fingerat namn) lyckades få stopp på Stig när han framförde samma påstående som emot Hans och vår granskning fortsätter då vi nu väntar på att Hovrätten i Göteborg skall riva upp den 34 år gamla tredskodomen emot Hans och vi medverkar till att stötta Hans. Tredskodomen tillkom efter att Stig lurat den då 20-årige Hans att han skulle dra tillbaka stämningen, efter att Hans tvingats till en oskälig förlikning.

Från kulturcentrum till kontroll och konflikter

Under ytan byggdes något helt annat upp. Redan på 1980-talet var Lyckholms beryktat för sina svartklubbar, som The Old Brewery Club, där kopparrör och jäskar blev barer. Vittnen har pekat ut Stig Andreasson som en av de centrala aktörerna bakom arrangemangen, långt innan han började använda fastigheterna för att driva sin omfattande uthyrnings- och indrivningsverksamhet.

När Stig senare, via bolag som Principatus Förvaltning AB, började jaga sina hyresgäster för allt från påhittade städavgifter till uteblivna hyror, saknade han i flera år det inkassotillstånd som krävs enligt lag. Ändå anlitades hans bolag av storföretag som Peab, som senare medgav att de inte visste att tillstånd saknades. Först 2009 fick Principatus tillstånd från Datainspektionen – men då hade Stig redan hunnit överlåta fordringar kors och tvärs mellan sina bolag, ofta med skattetekniska motiv, och byggt ett maskineri av tvister som aldrig verkade ta slut.

 

Från musik till magkatarr

För musiker som Niels Nankler och hans band Roenik blev slutet på epoken ett helvete. Efter elva år i en replokal på Lyckholms fick de en dag ett kravbrev – en bluffaktura på över 10 000 kronor för ”utebliven städning och sen nyckelretur”. Trots att de anlitat en städfirma, trots kvitto och trots att Stig själv sett att lokalen var tömd, växte kravet. När Niels bestridde, skickades ärendet till Kronofogden och växte till 30 000 kronor.

När saken nådde tingsrätten tryckte domaren på förlikning – ett mönster som återkom i de flesta av de rättsprocesser Stigs bolag var inblandade i bara sedan 2005. Niels fick femtio dagar på sig att betala 13 000 kronor.

”Det är moraliskt förkastligt vad han håller på med. Jag hatar det här. Jag mår dåligt varje sekund. Men att överklaga? Det var inte värt pest och pina för 13 000.”

 
Ett maskineri som aldrig stannade

Flera jurister har genom åren pekat på att Stig systematiskt utnyttjade civilrättens svagheter – med små summor som gjorde processerna dyra och riskfyllda för unga musiker. De flesta gav upp. Några betalade. Andra förlikades under press.

 

Stigs väg mot Hans-fallet

För vissa blev det värre än städavgifter och nyckelbråk. En historia sticker ut – Hans, som själv minns när han 1984-85 dansade på Diskoteket Machine i samma byggnader. Svartklubbarna drevs då under ledning av Stig Andreasson och hans bror Kjell. Hans dansade till tonerna av Janet Jacksons ”Nasty Boys”, med DJ Dolken bakom skivspelarna, och inte hade Hans ingen aning om att samma person som drev klubben skulle komma att förfölja honom i över 20 år – allt för en lokal han bara råkade titta på.

Hans historia – från ungdomlig eufori på dansgolvet till åratal av rättsliga strider – visar den mörkare sidan av Lyckholms och Stigs sätt att hantera sina hyresgäster.

En hobbylokal som blev början på en mardröm

År 1990 behövde Hans en liten hobbylokal efter att ha blivit uppsagd från sin tidigare. Han besökte Stigs kontor på Lyckholms – ett mysigt utrymme i anslutning till Rogers Custom, där Stigs lilla hund låg på golvet medan de pratade. Hans skrev på ett preliminärt hyresbokningsavtal, där det stod klart att två borgensmän krävdes och att avtalet endast gällde tills ett riktigt hyreskontrakt skrevs. När Hans inte kunde ordna borgensmän, lovade Stig att avtalet skulle makuleras. Hans accepterade att förlora sin redan inbetalda förskottsbetalning och trodde att saken var ur världen. 

Bluffavier och utebliven återkallelse

Trots sitt löfte började Stig skicka hyresavier till Hans – väl medveten om att Hans bara hämtade post var tredje månad i sin tillfälliga lägenhet. Stig visste detta, eftersom Hans berättat det under mötet på kontoret. Bland posten låg plötsligt en ansökan om stämning. När Hans kontaktade Stig lovade han att återkalla ärendet och bekräftade det i en förlikning, där Hans motvilligt gick med på att betala en månadshyra för en lokal han aldrig använt, utan bara tittat på. Men Stig drog aldrig tillbaka stämningen, och domstolen meddelade utslag i Hans frånvaro.

Ett erkännande – och fem års tystnad

År 1994 erkände Stig i ett inspelat telefonsamtal att skulden egentligen inte fanns: ”Nu har en opartisk myndighet sagt det, och då finns skulden ändå.” Hans informerade Stig om att samtalet spelades in. Efter det försvann Stig i fem år, innan kraven återupptogs 1999 – trots att fordran redan var preskriberad 1997.

Jurister kopplas in – och nya försök via Kronofogden

År 2003 hade Hans fått nog och anlitade tre jurister, varav en advokat, Åke Fransson vid Edqvists Advokatbyrå, för att stoppa trakasserierna. Men Stig vägrade dra tillbaka sina krav. År 2009 vände han sig till Kronofogden, som först såg tecken på preskription. Stig svarade med sitt gamla knep: han hävdade att Hans agerat som näringsidkare vid avtalets ingående, vilket skulle ge en tioårig preskriptionstid. Kronofogden och domstolarna accepterade påståendet, trots att avtalet aldrig haft borgensmän, aldrig ersatts av ett riktigt hyresavtal och inte riktat sig mot Hans som företagare.
 

Finalen – hot om utmätning och rådmannen Gunnar Gladhs agerande

År 2011 nådde allt sin kulmen. Hans tvingades, under hot om utmätning av sitt hem, att betala 43 777 kronor för en lokal han bara tittat på i fem minuter. När han stämde Stig under processen, tvingades han backa efter att rådmannen Gunnar Gladh hotat med höga rättegångskostnader. Gladh hävdade att Hans stämt fel part genom att rikta talan mot Bryggeriet i stället för Principatus, trots att han hade rätt att stämma båda eftersom Bryggeriet ingått det ogiltiga avtalet och Stig ägde båda bolagen.

 

Resning – ett av de äldsta fallen i modern tid

Under vår granskning framkom att Hans, inom preskriptionstiden, skickat återkrav till Stig. Med vår hjälp har han nu lämnat in en resningsansökan mot det felaktiga utslaget från 1991 – sannolikt ett av de äldsta resningsärendena i modern svensk rättshistoria. Hur Hovrätten väljer att hantera ärendet återstår att se, särskilt då Hans gång på gång fått avslag när han bestridit Stigs krav.

Hans historia är inte unik. Den visar hur Stig Andreasson, genom olika bolag och med stöd av passiva myndigheter, kunde pressa privatpersoner i åratal – och hur en oskyldig kväll på ett dansgolv 1984 skulle bli startskottet för en av de längsta rättsliga följetongerna i Göteborgs historia.

Men Hans var långt ifrån den enda som fastnade i Stigs nät. En annan som drabbades var Johan Petrovic, en teknikintresserad privatperson som hyrde en liten verkstadslokal via Stigs bolag. Även där användes samma metoder: överlåtna fordringar, felaktiga preskriptionspåståenden och försök att klassa honom som näringsidkare trots att lokalen bara användes för hobby. Johans kamp mot Stig skulle också sluta i domstol – men med ett helt annat utfall.

Johan Petrovic – preskriberad skuld och Stigs misslyckade försök

Efter Hans kom Johan Petrovic – en teknikintresserad privatperson som hyrde en liten verkstadslokal 1996 genom Fastighets AB Bryggeriet, ett av Stig Andreassons bolag. Lokalen var tänkt för hobbybruk, att meka med motorer och träffas med vänner – inte som någon näringsverksamhet. Men även Johan skulle snart dras in i Stigs maskineri av krav och rättsliga processer.

Skulden som borde ha varit död

När hyran för 1997 inte betalades i tid, gick Bryggeriet snabbt till Kronofogden. Den 8 december 1997 kom ett utslag på 15 095 kronor plus ränta och avgifter mot Johan och hans medborgenär. Kort därefter överläts fordran – inte till en extern inkassofirma – utan till Principatus Förvaltning AB, ännu ett av Stigs bolag.

Detta var en privat skuld som enligt Preskriptionslagen (2 §) preskriberas på tre år. Den skulle alltså varit juridiskt död den 8 december 2000. Men flera år senare, 2003, ansökte Principatus ändå om verkställighet hos Kronofogden. Johan invände direkt: fordran var preskriberad.

Stigs gamla knep – klassas som näringsidkare

När Kronofogden stoppade verkställigheten, överklagade Principatus till Göteborgs tingsrätt. Där använde Stig samma strategi som mot Hans och andra: han hävdade att Johan hyrt lokalen som näringsidkare, trots att det bara var för hobbybruk. Syftet? Att förlänga preskriptionstiden från tre år till tio år.

Principatus pekade också på ett brev från Johan och hans medborgenär, daterat 11 juni 2002, som ett påstått erkännande av skulden. Men brevet var bara ett förslag till slutreglering, aldrig ett bindande avtal, och visade inte att Johan visste om att skulden redan var preskriberad.

Tingsrätten säger nej

Göteborgs tingsrätt slog fast att:

• Lokalen hyrdes för privat bruk, inte som näringsidkare.
• Preskriptionstiden var därför tre år, inte tio.
• Fordran var preskriberad sedan 8 december 2000.
• Brevet från 2002 var inte ett giltigt erkännande som kunde återuppliva skulden.

Principatus förlorade och fick betala Johans rättegångskostnader på 4 375 kronor.

Hovrätten stänger dörren

Principatus försökte driva ärendet vidare, men Hovrätten för Västra Sverige meddelade inte prövningstillstånd. Tingsrättens beslut stod fast – skulden var juridiskt död och fick inte drivas in.

Vad Johans fall visar

Johan Petrovics fall visar ett tydligt mönster i Stig Andreassons metoder:

• Flytta fordringar mellan sina egna bolag för att hålla dem vid liv.
• Försöka klassa privatpersoner som näringsidkare för att förlänga preskriptionstiden.
• Använda lösa brev som påstådda erkännanden, trots att skulder redan preskriberats.

Till skillnad från många andra lyckades Johan vinna i domstol. Men hans fall visar hur långt Stigs bolag var villiga att gå – och hur många som inte orkade stå emot processen.

Samlad granskning – över 30 rättsfall visar på ett systematiskt mönster

Samhällsgranskarna har nu granskat över 30 rättsfall där Stig Andreasson och hans bolag varit part. Nästan samtliga visar på ett återkommande, systematiskt tillvägagångssätt för att vilseleda domstolar, Kronofogden och hyresgäster – och i flera fall även personer som aldrig varit hyresgäster eller som enbart fått parkeringsböter på Stigs mark, trots att parkeringstiden inte löpt ut.

Granskningen visar att Stig i många mål medvetet lämnat oriktiga eller undermåliga underlag, bland annat genom att:

• Felaktigt påstå att privatpersoner agerat som näringsidkare för att förlänga preskriptionstiden från tre år till tio.
• Flytta fordringar mellan sina egna bolag för att försvåra invändningar och dölja preskription.
• Använda lösa brev eller icke-bindande dokument som "erkännanden" för att återuppliva preskriberade skulder.
• Initiera processer på krav som saknat laglig grund, ofta för små summor som pressat motparterna att förlikas.

Detta beteende har i många fall lett till felaktiga domstolsbeslut och verkställigheter, till nackdel för privatpersoner som saknat resurser eller kunskap att stå emot.

Faktaruta: Vad säger lagen?

Faktaruta: Lyckholms och bakgrunden

Faktaruta: De granskade fallen