Trovärdighet istället för bevis – en rättssäkerhetskris i Sverige?

Trovärdighet istället för bevis – en rättssäkerhetskris i Sverige?

Under de senaste tre decennierna har det svenska rättssystemet visat på ett strukturellt haveri när det gäller bevisvärdering i sexualbrottmål. Trots högtidliga principer om att skuld ska vara ställd utom rimligt tvivel (§ NJA 1980 s. 725), vittnar flera domar, resningsfall och forskningsstudier om att enskilda målsägandens trovärdighet allt oftare får ersätta faktisk bevisning. Det handlar inte längre om undantag: det är ett systemfel.

Felaktigt dömda – en realitet, inte en risk

Enligt Moa Lidéns avhandling vid Stockholms universitet (2020) visar en genomlysning av resningsmål att domstolar i flera fall fällt tilltalade trots bristande eller obefintlig teknisk bevisning.

I sin analys av HD:s resningspraxis visar Lidén hur fällande domar i våldtäktsmål ofta bygger på en narrativ konstruktion snarare än forensiskt grundad bevisvärdering. Den så kallade "strukturhypotesen" – att en sammanhållen, detaljerad berättelse från målsäganden ska uppfattas som sann – har i praktiken ersatt kravet på objektiv styrkt skuld.

Även Justitiekanslern (JK) lyfte redan 2006 fram ett flertal exempel på allvarliga rättssäkerhetsbrister i sin rapport om felaktigt dömda. Rapporten pekade särskilt på brister i försvar, i åklagarens bevisföring, och i domstolars förmåga att bedöma indicier. I vissa fall hade oskyldiga personer dömts till långa fängelsestraff utan att rättens bedömning varit robust eller grundad i verifierbara fakta. Detta bekräftades även i Claes Sandgrens artikel i Advokaten nr 8, 2006: "Oskyldigt dömda är en del av systemet", där han konstaterar att rättssystemet är oförmöget att självkritiskt hantera sina egna misslyckanden.

Fall som får en att tvivla på rättens kompass

I JK:s utredning "Felaktigt dömda" dokumenteras flera verkliga fall där tilltalade frikänts efter resning eller fått fällande domar under djupt ifrågasatta former:

• B 1891/96 Svea hovrätt: Dom på enbart målsägandens utsaga.

• Ö 525/96 HD: Resning beviljades efter att ny teknisk bevisning visade på oskuld.

• Bo Edvardssons granskning: Systematiska fel i förhörsmetoder, bristande motbevisprövning, cirkulära resonemang.

Professor Bo Edvardsson har i flera publikationer och sakkunnigutlåtanden avslöjat hur domstolar återkommande gör logiska felslut, bortser från vetenskapliga metoder, och bygger domslut på subjektivitet. Han menar att svensk rätt alltför ofta präglas av “kvasivetenskap” och cirkulära resonemang där slutsatserna styr bevisvärderingen istället för tvärtom. Hans genomlysning av Quick-komplexet visade tydligt hur rätten agerade utan bevis men med full övertygelse – ett mönster som tyvärr upprepar sig.

Även Louise Södervall har i sin examensuppsats visat på hur sakkunnigas roll i sexualbrottmål präglas av godtycklighet, där åklagare ofta använder psykologer utan vetenskaplig förankring för att intyga målsägandens trovärdighet. Detta leder enligt Södervall till att rättens objektivitet undergrävs.

Intervju: "Min son kan bli nästa offer"

Niklas Persson, som intervjuats av oss, beskriver hur hans närmaste vän – vi kan kalla honom David – dömdes för ett sexualbrott trots att all objektiv bevisning pekade på att han inte ens befann sig på platsen när brottet skulle ha begåtts.

David och Niklas hade varit på en musikfestival där de träffade en gemensam bekant, en kvinna som senare skulle komma att anklaga David för att ha förgripit sig på henne i ett tält samma kväll. Det som aldrig vägdes in i domstolen var att både Niklas och David lämnade festivalområdet långt tidigare än den tid kvinnan påstod att övergreppet skulle ha ägt rum. De åkte till en närliggande grillrestaurang, och Niklas betalade maten med sitt bankkort kl. 21:42 – ett kvitto som senare presenterades i försvaret.

Niklas vittnade om detta i tingsrätten, men varken hans vittnesmål eller kvittot vägde tyngre än kvinnans berättelse. Domstolen hänvisade till att hennes berättelse var "sammanhängande och trovärdig" och dömde David till fyra års fängelse.

"Jag förhördes själv som vittne. Det som sades i rättssalen stämde inte med det jag sett och hört. Men det spelade ingen roll. Han blev dömd ändå. Jag är rädd att jag eller min son någon dag råkar ut för samma sak. Om det kunde hända honom, så kan det hända vem som helst."

En praxis för våldtäkt som övergivit oskuldspresumtionen

För att ytterligare belysa skillnaderna i beviskrav mellan olika brottstyper har vi genomfört en analys av utvecklingen mellan 1980 och 2025. Analysen bygger på vägledande domar från Högsta domstolen (bl.a. NJA 1980 s. 725, NJA 2005 s. 712, NJA 2010 s. 671, NJA 2021 s. 583), granskningar från Justitiekanslern, samt sakkunnigutlåtanden från Bo Edvardsson m.fl.

Vi har fokuserat på tre huvudkategorier:

• Sexualbrott (våldtäkt, sexuellt utnyttjande m.m.)

• Misshandel (medicinskt verifierbara kroppsskador)

• Övriga brottstyper (t.ex. stöld, bedrägeri)

För varje kategori har vi bedömt i vilken mån objektiv/fysisk bevisning krävs för en fällande dom. Värdet 10 innebär att teknisk eller medicinsk bevisning är avgörande, medan 0 betyder att utsaga ensam kan räcka. Diagrammet nedan visar tydligt hur kravet på objektiv bevisning vid sexualbrott har minskat kraftigt, medan det är oförändrat högt i misshandelsmål:

Analysmetod: Diagrammet baseras på SHGR:s genomgång av rättspraxis, resningsmål, och publicerade sakkunnigutlåtanden. Vi har använt en kvalitativ kodning av beviskrav i domskäl från 1980–2025. Exempelvis bedömdes NJA 1980 s. 725 som kravnivå 9 (mycket hög bevisbörda), medan NJA 2010 s. 671 tilldelats nivå 3, då domstolen inte ställde krav på teknisk bevisning. Vår viktning utgår från domarnas argumentation samt vilken typ av bevisning som låg till grund för fällande dom. För sexualbrott ser vi en gradvis förskjutning mot att endast målsägandens utsaga anses tillräcklig.

Slutsats: Ett rättssystem i behov av återställning

Den fördjupade analysen visar att Sveriges rättssystem har utvecklat ett farligt mönster där rättssäkerhet görs till föremål för politiska och mediala opinioner. En balansgång som tidigare skyddade individen från maktmissbruk har ersatts av en rättskultur där vissa måltyper – särskilt sexualbrott – hanteras utifrån en ideologisk övertygelse snarare än rättsprinciper. När staten i praktiken accepterar att oskyldiga kan fällas som kolateral skada i kampen mot ett angeläget samhällsproblem, då har rättsstaten själv upphört att existera. Det är dags att återställa rättsstatens grundläggande princip: att det är bättre att tio skyldiga går fria än att en oskyldig döms.

Vår egen ljusskygge utredare och journalist Olle Börjesson som arbetar med att sammanställa alla de mål som inkommit genom tips där vi både tagit emot hela förundersökningar men även domar, sedan början av året, är förtvivlad över utvecklingen som han ser går i helt fel riktning, vilket tydligt framgår i analysen av beviskraven. Detta går stick i stäv med lagstiftarens intensioner, och de som menar att samtyckeslagen blivit en framgång borde ta och tänka om likt tidigare finansministern Kjell-Olof Feldt, som senare beskrev sin egen insats som ett nederlag, särskilt med hans egen nedtecknade kommentar om löntagarfonderna: "Löntagarfonderna är skit, men nu har vi baxat dem ända hit." Vi på SHGR hoppas att vi skall få till en vändning av denna negativa utveckling och att samhället tar sitt ansvar även gentemot de som står sexbrottsanklagade, vilket är en garanti i både regeringsformen men även ur praxis inom internationell rätt såsom ECHR, där Sverige är ett av de länder som fällts flest gånger.

📌 Faktaruta: Författare och källor

• Moa Lidén, Jur. dr., Stockholms universitet

• Bo Edvardsson, professor i utredningsmetodik, Örebro universitet

• Louise Södervall, jurist, examensuppsats Uppsala

• Justitiekanslerns rapport om felaktigt dömda (2006)

• Claes Sandgren, professor, artikel i Advokaten nr 8, 2006
  
  

📌 Så tolkas beviskrav i svensk rätt

• Beviskravet "ställt utom rimligt tvivel" är grundprincipen.

• I praktiken krävs dock olika grad av bevis beroende på brottstyp.

• Utsaga från målsägande kan räcka i vissa sexualbrottsmål, men inte vid t.ex. misshandel där fysisk bevisning krävs.
  
  

📌 SHGR:s analysmodell

• Vi har analyserat ca 35 rättsfall från HD och hovrätt 1980–2025.

• Varje fall har klassificerats på skala 0–10 utifrån krav på objektiv bevisning.

• Data har vägts samman i kurvdiagram som visualiserar utvecklingen.